Idag vaknade jag till ett upp och ner vänt kök. Hundarna hade i natt hjälpt Sanna att packa upp väskan som hon hade med sig till Göteborg. Det låg strumpbyxor jumprar byxor och lite annat smått och gott över allt. Larsson hade dom hjälpt att äta upp den mat som han hade med sig på resan. Larssons pipråtta hade någon hjälpt till att slita pälsen av. Ja milde tid hur det såg ut.
När Sanna och jag skulle hämta upp Sofie för att sedan skjutsa hem Larsson till mamma och pappa i Barkhyttan så blev vi ca 1 timme försenad pga att bilen inte ville flytta sig ur fläcken eller rättare sagt snön. Så Sanna och jag skottade, puttade på bilskrället samt hällde varm vatten vid hjulen för att tina den här vita skiten som envisas med att bara bli mer och mer. Till slut så bästämde sig bilen för att vi hade kämpat nog och vi kom iväg.
Larsson såg ganska nöjd ut med att vara hemma igen. Vi fick som alltid gott fika och en underbar stund hos Monica och Musse. På vägen hem fick det bli mat från "Tofs" firman MAX. Måste försöka bryta den vanan men det är inte lätt inte. Efter att magen hade fått sitt så hjälpte jag Sofie att ta nya kort på valparna som imorgon blir 3 veckor gamla. Tiden går fort och det händer något varje dag med dom små. Nej nu har jag inte tid med det här mer för Monicas halsduk måste ju bli klar någongång så nu återvänder jag till stickningen ett tag. Tjing så länge
Men gumman, titta på mannen i ditt liv, så lycklig han ser ut. Månne han saknat detta,men kan inte du hoppa upp o vila mot hans axel nån gång ibland.Gud så söta dom är de små liven. Måste komma o nosa på dom. Kramizzzz
SvaraRaderaJag tror inte att han vill byta ut den här lilla flickan mot en flodhäst Monica!!
SvaraRadera